SOS Barnbyar Göteborg

Till Er som bränner asylboenden eller tänkt tanken

Publicerad 2015-10-21 11:41:00 i Allmänt,

Hej,
vet du att det sedan Mars i år varit 15 bränder och försök till bränder mot flyktingboenden?
 
Jag finner inga ord för Era handlingar.
För det är värre än mordförsök, mer än avskyvärt, mycket mer än fördömligt.
Ordet jag söker är ännu inte uppfunnet. 
 
Har du behövt fly någon gång? Fly under hot som inte är tomma, fly för att marken du gått på inte längre finns kvar, fly från ditt hem för att en bomb precis flygit in i det. Men du hade tur för du var på jobbet när bomben föll, men allt som fanns där inne var en del av dig. Det var din trygghet. Din zon. Ditt liv.

Har Ditt liv sett ut såhär?: Du kommer nu fram till där platsen där ditt hem stod när du gick ut genom dörren imorse men du ser att det som är kvar är rasmassor som ett meddelande om hur hatad du är och beviset för hur utsatt du är för att Du inte har samma tro. DIn puls går upp för att Du nu börjar fundera på var din familj är men du har ingen telefon att ringa dem från så du springer i panik tillbaka till där du jobbade för bara en stund sedan men du möts av rasmassor och blod. Du ser en hand liggandes på marken, bortsprängd och avskild från sin kropp med en ring på fingret som berättar att det var din kollega för namnet på respektiven står i ringen. Du är ensam. Ensam på gatan medan du hör bomber som faller. Du hör en röst på håll som ser dig, du hör och behöver inte vända dig om för Du vet exakt. Du börjar springa, springa så fort att du inte hinner tänka på var Du är på väg eller var du ska. Det enda Du vet är att din familj är borta och att Du måste överleva. Du börjar leta gömställen och lyckas ta dig till din bästa vän.
 
Som inte heller är hemma. Huset är tomt, lådor utdragna och bara det viktigaste är medtaget. 
 
Du börjar vandra till fots i riktning mot Sverige för du har hört att det är bra där. Det är tryggt och du har möjlighet att skapa dig en framtid. DU vandrar dag som natt, du har inte mycket pengar med dig eftersom att det mesta försvann när huset bombades. Du betalar med det du har, gömma dig där du kan så du kan fortsätta din färd. Du sover när dina ben inte längre bär dig och där du hittar möjlighet att få en stunds vila. Ibland sover du under stjärnornas ljus, ibland bakom en sten, ibland i en trappuppgång. Nästa dag fortsätter du din vandring och du stöter på en mur. En mur som går runt ett land för att DU inte ska komma in, för att även om det inte är Ditt fel att Din livssituation ser ut som den gör just nu så går du under samma bojkottning som man har för de som jagar Dig. Överallt diskuteras det i livliga debatter huruvida Du ska få finnas eller inte, varför du finns och varför du inte får plats och passar in. Överallt ses DU som ett problem. Överallt är du hotad till livet och tar risker för Din överlevnad. Du är hungrig, dina pengar är slut, du har inte duschat eller tvättat på väldigt länge och du vet knappt vilken dag det är.
 
Äntligen når du efter lång tid till fots ett flyktingboende där det står trygghet och värme skrivet över sig och du har fått skriva under papper om Asyl. Detta boende som det tänds eld på mitt i natten av någon som önskar att DU försvinner från jordens yta. Trots att det inte är Ditt fel att Du befinner dig i den sits Du gör och att orsaken till det inte heller är Ditt fel men enligt den personen som vill att du brinner inne, är det just Ditt fel.
 
Dina senaste veckor/månader går som en filmrulle i huvudet där varje minne spelas upp. Du tänker tillbaka till landet där du kommer ifrån och de rasmassorna som blivit av husen, där människor inte accepterar dina val, där människor vill döda dig för att Du inte håller med. För att Du vill bo i fred. Dina kollegor blev mördade för att de stod upp för sina rättigheter och du vet att just i denna stund och alla tiden på dygnet så dödas det människor som försöker värna om rättigheter: Vanliga invånare som vuxna och barn, journalister som vill göra Era röster hörda, som vill vara som de är utan att bli hotade till livet och tvingade att fly.
 
 
När Du nu vänder på detta och sätter dig in i denna situation, för det hoppas jag att du gör, Vill du fortfarande tända eld och försöka döda dem? Vill du fortsätta utsätta dessa människor för ännu mer hat? Vill du fortfarande att dessa människor ska bli utkastade från marken de står på? Vill du fortfarande vara egoistisk?
Tycker Du fortfarande att Du är bättre än det som dessa människor flydde ifrån?
 
Du äger inte marken som du står på, steg du tar på marken du går på har också andra gått på långt innan dig. Du tar också steg på marken i andra länder där någon annan också tagit sina. Du delar samma himmel, samma luft, samma vatten, samma drömmar, samma sol, delvis samma liv som andra. Du är inte ensam om det som du tror bara är Ditt. 

Jag vill faktiskt citera delar ur "Färger i en vind" från Disneys Pocahontas som handlar om Amerikanska revolutionen

"Du tror att dom som du vill kalla människor
Ska se ut och alltid tänka just som du
Men om du följer spår du aldrig sett för
Kan du lära med ditt hjärta här och nu"
 
Lär känna människorna och tänk dig in i deras situation, var medmänsklig. Bär du fortfarande samma behov av att bränna och sprida ditt hat så tänd en brasa i kaminen eller ställ dig och grilla en god köttbit på Din uteplats istället och skriv ner tankarna på tomma blad som du sedan bränner i den kvarvarande lågan eller glöden.
 
För ingen, absolut ingen förtjänar Din behandling.
 
/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Hej på er! Frivilliggruppen Göteborg startade i April 2014 med engagerade personer som gör allt för att sprida kunskap och information om det extremt stor behovet som finns av stöd och hjälp i världen. I krig och katastrofer är det alltid barnen som drabbas allra hårdast och tillsammans kan vi se till att inget barn lämnas ensamt utan får en chans till det liv varje barn förtjänar. SOS Barnbyar jobbar inte bara för att varje barn ska få en chans utan jobbar även för att förhindra att familjer splittras. I den här bloggen kan ni följa vår grupps arbete under skapandet av insamlingsevent, om våra insamlingsevent, när vi jobbar under Världens barn tillsammans med 21 andra organisationer på höstkanten, tankar, reflektioner, historier och mer om SOS Barnbyars arbete. Var och en av oss i världen behövs och vi är viktiga för varandra, så låt oss tillsammans se till att inget barn behöver bli ensamt och ingen familj splittras. Häng med!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela